Maine coon - en katt med historia

Maine coonen är en gammal amerikansk kattras som fanns redan i mitten av 1800-talet i staten Maine i nordöstra USA. Rasens namn har tillkommit på ett speciellt sätt. Befolkningen i Maine trodde på den tiden att deras långhåriga katter med randiga och välpälsade svansar var resultatet av parning mellan katt och tvättbjörn. På engelska heter tvättbjörn "racoon", varför man kallade dessa katter maine coon. Maine coonen är USA:s äldsta långhåriga kattras.

I mitten av 1800-talet började man ställa ut katter. Maine coonen var då mycket populär och vann ofta höga utmärkelser. I början av 1900-talet kom den då mer exotiska perserkatten till Amerika, och intresset för den inhemska långhårsrasen avtog. Den höll på att försvinna som raskatt och användes mest som ladugårdskatt

En liten grupp hängivna uppfödare lyckades hålla rasen vid liv och 1953 bildades "The Maine Cat Club" som höll utställningar uteslutande för maine cooner. Intresset för rasen började växa igen. I slutet av 60-talet accepterades slutligen rasen och registrerades för utställningar i hela Nordamerika. I dag är maine coonen en av de populäraste raserna i USA.

Till Sverige kom den första maine coonen 1986 från England och 1989 föddes den första kullen. Sedan dess har populariteten ökat kraftigt.

Utseende
Maine coonen är en relativt stor katt. Hanarna väger som regel 5-8 kg och honorna, som förstås är mindre, väger omkring 4 - 6 kg. Enstaka katter kan väga ännu mer. Maine coonen utvecklas långsamt. De har inte växt färdigt förrän vid 3-5 års ålder. Dess päls är halvlång och silkig, den är lättskött och tovar sig som regel inte. Maine coonen kan ha nästan vilken färg som helst utom choklad, lila och maskat, som inte är godkänt.

Temperament
Maine coonen är, som sagts ovan, en stor och robust katt med halvlång, lättskött päls. Den är vänlig, lugn, lättsam, charmig, okomplicerad och även lekfull. Den har lätt att komma överens med andra katter. I allmänhet är det lätt att ha en maine coon tillsammans med andra husdjur. Den passar också som innekatt.
Ett roligt särdrag hos maine coonen är dess speciella läten. Den säger oftast inte "mjau"som andra katter utan snarare "brrrp".

Framtid och hälsa
I sin rasstandard beskrivs maine coonen som en naturlig ras med ett älskvärt temperament. Internationellt sett är maine coonen idag en av de absolut populäraste kattraserna. Popularitet har tyvärr ofta en baksida. I takt med att man avlar för specifika egenskaper får man även en del oönskade egenskaper i bagaget. Detta gäller för all avel generellt, och det finns knappast någon kattras som klarat sig helskinnad ur inavel/linjeavel.

För maine coonen har aveln medfört att framför allt två genetiska åkommor nu förekommer inom rasen: höftledsdysplasi (HD) och hypertrofisk kardiomyopati (HCM). Dessa åkommor är inte alls unika för maine coonen, utan förekommer även inom andra raser. HCM är till exempel den vanligaste hjärtsjukdomen hos katt.

Rasklubben Maine Coon-katten har startat ett hälsoprogram för att kartlägga förekomsten av HD och HCM, och därmed försöka att minska förekomsten av hälsoproblemen. Förebilder har varit andra framgångsrika hälsoprogram inom såväl katt- som hundaveln. Bl a hälsoprogrammet för PRA inom abessinieruppfödningen, och olika typer av hälsoprogram på hund.

Då och då hör man människor som tror att maine coonen är sjukare än andra raser, eftersom vi arbetar med hälsoprogram. Men om man tänker efter så borde ju engagerade och ambitiösa uppfödare som startar hälsoprogram och arbetar med inavelsfrågor snarare borga för att rasen blir långsiktigt sund, om man jämför med raser som saknar organiserat hälsoarbete, eller hur?

Intresset för Maine Coon-kattens hälsoprogram har även väckts bland uppfödare i andra länder.